Att ta hand om sig själv

Jag vaknade i morse och hade noll saliv i munnen och även ögonen var svåröppnade pga för lite tårvätska. En mycket obehaglig känsla, men även den är väl här för att stanna ett tag. Halsen är inte vad den har varit och det känns som att jag har en stor klump i den plus att den smärtar. Jag har blivit hes och jag har även ont i ena vaden vilket ska kollas upp imorgon så att jag inte har fått en propp. Det går bra nu! Utöver detta har magkramperna kommit tillbaka, men det var ju förväntat.

Igår var jag på medicinsk fotvård eftersom fötterna har checkat ut och eftersom jag har frikort så kostade det mig inte något. Lyx faktiskt! OM jag ska kunna ta hand om mig på bästa sätt så borde jag lägga ner minst ett par timmar dagligen på hudvård och tandvård. Ansiktet och halsen måste smörjas in eftersom det flagar, liksom hela resten av kroppen, naglarna måste smörjas in med olja dagligen och även mängder med handkräm, kroppen skulle behöva peelas eller åtminstone smörjas in grundligt, fötterna borde få ett fotbad var och varannan dag och sedan smörjas in morgon och kväll. Tänderna behöver förutom borstning och tandstickor sköljas med fluor dagligen. Jag är snart uppe i heltid med mina besök till sjukhuset och att ta hand om mig själv. Bara det att jag INTE smörjer mig sådär som jag borde då jag hatar kladdet. MEN jag vill verkligen bli bättre så att inte skinnet ramlar av mig mars.

På tal om mars så har jag idag lagt in en stor beställning på fröer och planteringskärl. I år ska jag odla mer än vad jag gjorde förra året. Majs, sockerärter, djungelgurka, tomater, paprika, timjan, mynta, potatis, morötter och lite annat smått och gott ska det bli. Jag skulle även vilja ha bin och höns, men det kanske är överkurs när man bor i ett radhusområde.

Hur som helst, så längtar jag mycket efter att få börja med mina odlingar.

Jag har försökt att få till en biffstroganoff i några dagars tid, men varje gång det har varit dags att sätta igång har krafterna inte funnits där. Likadant igår, så jag bestämde mig för att vi skulle äta indiskt från ett lokalt ställe här, men barnen ville ha Kinesiskt så det blev till att åka in till vår favorit-Kines på Söder och hämta mat. Barnen blev lyckliga över friterad anka med pannkaka och plommonsås och jag blev lycklig över att de blev lyckliga.

Efter det satt vi och tittade på gamla filmer från när barnen var små. När jag ser sådant tänker jag hela tiden på att jag borde ha tänkt på att vara gladare över att vi var friska. Undrar om jag, när detta är över, kommer att tänka mera så, under förutsättning att jag blir av med cancern.

I morse gladdes jag i alla fall åt att jag numera kan andas helt fritt genom näsan igen. Tänk att man vänjer sig vid saker och ting när det kommers smygandes under flera år. Som t ex att inte kunna andas ordentligt genom näsan.