top of page
  • Skribentens bildMarina

Cytostatikabehandling nr 2

Har precis ätit frukost. 19 tabletter och en påse Movikol. Inte särskilt näringsriktig och jag vet inte under vilken tårtbit man hittar den i kostcirkeln.

Cytostatikan droppade in fint i kroppen igår utan några större problem förutom att jag började se lite dåligt mot slutet. En biverkning. Ser återigen ut som en michelingubbe i ansiktet. Plufsiga kinder och ögon som små streck. När jag åkte hem från sjukhuset igår vägde jag fyra kilo mer än när jag kom dit. Just nu sitter två av dessa kilon kvar. Jag är snurrig i huvudet idag, lite vinglig rentav och händerna känns lite darriga plus att hjärnan inte fungerar riktigt som den ska. Orden här flyter inte på här som de brukar.


Gårdagsmorgonen startade med att jag försov mig i fyrtio minuter på grund av att jag vaknade kl 3 och inte kunde somna om förrän kl 4.30 och när sedan klockan gick igång så hörde jag den inte. Det blev stressigt att fixa till något till frukost, lunch, äta mina mediciner, duscha och klä på mig och när jag kom ut till min väntande färdtjänst så såg jag att han precis hade börjat åka (han väntade i åtta minuter trots att jag hade sms:at att jag var på väg). Som tur var såg han mig och stannade. Ingen bra start på morgonen, men kom fram en halvtimme för tidigt så jag han pusta ut och få ner pulsen innan det var dags att installera mig i sjukhussängen och påbörja min behandling. Fem påsar dropp (eller hur många det nu var) tog ca 7 timmar. Jag hade samma sköterska som sist och hon är helt underbar. Lagom social och väldigt empatisk. Känner mig väldigt trygg och omhändertagen när jag är där. Jag fick återigen kylvantar på händerna och fötterna och är helt öm i fingertopparna idag. Det kanske beror på cytostatikan eller så fick jag lite frysskador.


Kom just att tänka på en grej, om Michelingubben och Skalle-Per från Ronja rövardotterfilmen skulle få ett barn, så skulle det barnet vara jag. Jag ser verkligen inte klok ut och idag bad jag Rickard komma över ikväll för att ta bort mitt hår som är kvar. Jag står inte ut längre, med att borsten fylls varje gång jag drar den genom det nu tunna tunna håret. Man ser hjässan genom håret på huvudet och håret som är kvar är helt risigt och jättefult. Jag ska beställa hem flera mössor/turbaner så att jag har några fler att välja mellan sedan. Det blir en flintskallig jul i år.


Av olika orsaker blev det färdtjänst hem igår också. Det gick bra, men chauffören körde så ryckigt att jag kände mig åksjuk. Skönt ändå att det funkar som det ska med färdtjänsten, att de kommer på utsatt tid. Varje resa kostar 140 kr för mig och efter tio resor ingenting. Vilket land vi lever i, där man kan få ha det så bra. Är glad att jag har betalat skatt i så många år när jag nu ser att det fungerar när livet ställs på sin spets.


Väl hemma igår blev det bara Netflix. Tittar på en serie som heter Sex Education och som väl är för ungdomar, men den passar mig i min hjärndimma och är faktiskt väldigt rolig. Persbrandt är med på ett litet hörn också.

Barnen tog hand om mig, Sebastian fixade middag och Julia dukade av och fixade köket. Skönt att slippa allt det faktiskt.

Idag har jag inget på agendan förutom att vila. Kanske, om jag orkar, fixar jag en rödbetssallad till julbordet imorgon. Orkar jag inte, får det vara. Mamma och pappa skulle komma förbi en sväng idag och lämna lite potatislåda och ta en utefika. Det blir en lagom aktivitet och så behöver jag lite frisk luft.

98 visningar2 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den 19e april var jag på återbesök hos onkologen. Jag fick träffa en ny läkare vilket jag inte gillar. Det var inget fel på henne, men jag vill ha kontinuiteten med min "vanliga" läkare. Nåväl, jag sk

På torsdag är det två år sedan jag fick min sista stålbehandling. Två år sedan jag var färdigbehandlad för min stora tumör i näsan. TVÅ ÅR! Jag kan knappt förstå det själv, att det har gått så lång ti

Inlägg: Blog2_Post
bottom of page