Dags för PEG

Jag börjar känna att det är väldigt svårt att upprätthålla en positiv inställning till min cancerbehandling just nu. Jag mår riktigt dåligt varje dag och det känns som att jag bara blir sämre och sämre hela tiden. Idag var jag och tog prover inför operationen imorgon och inför cytostatikan på onsdag och flera av mina värden är ganska långt ifrån referensvärdena så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig låg och svag.

Idag träffade jag en onkolog igen som skulle kolla mina strålningssymptom. Vad jag inte förstår är varför jag träffar en ny läkare varje gång och varför jag inte får ha kontakt med samma person genom hela resan. Blir lite stressad av det. Den nya läkaren skrev ut ännu mer mediciner och ASIH var nyligen här och satte dropp på mig och av dem fick jag kaliumtabletter som jag tydligen också behöver.

Imorgon är det dags att operera in PEG:en i magen. Det går till som så att man gör en gastroskopi där det sitter en lampa längst ner och som lyser igenom magsäcken och på utsidan av magen, där den lyser, lägger de sedan snittet. Jag är fortfarande extremt ambivalent inför det här och egentligen vill jag inte göra det. MEN eftersom jag inte kan dricka något (fast idag upptäckte jag att Misosoppa fungerar) och jag också har känt på hur det känns att knappt kunna äta mat, vilket inträffar vissa dagar, så är det väl lika bra ändå. Men, igen, hela mitt inre skriker NEJ när jag tänker på det.

Morgondagen börjar med strålning och sedan är det alltså dags för operationen som inte tar längre än tio minuter vad jag förstår. Sedan blir jag inlagd i några timmar för övervakning. Vad jag förstår kommer jag att få ganska mycket lugnande också. Lika bra det.

Tre veckor kvar nu!

I övrigt var jag ute och gick en sväng i lördags. Första promenaden på flera veckor och det var skönt att få lite luft i lungorna.

I övrigt en gång till så fick jag hem ännu flera fröer med posten idag. Om jag ska så alla olika sorters tomater som jag har beställt så kommer jag att ha en djungel ute i trädgården. Jag är alltid så taggad på det den här årstiden och sedan när jag ska vattna alla dessa krukor så brukar jag ångra mig lite. Ser i alla fall fram emot att snart få sätta händerna i jorden.

Håll tummarna för mig imorgon, att skärandet i magen går bra.