• Marina

Gladare idag


Jag är glad att jag inte rakade huvudet igår trots allt. Jag tappar ju drösvis med hår, men det syns fortfarande inte om jag har håret uppsatt, så jag väntar i några dagar till. Kanske hinner jag vänja mig lite vid tanken på att vara hårlös. Tänk om håret i ansiktet, minus ögonfransar och ögonbryn, kunde rasa av när det ändå håller på. Om det hände, skulle jag skratta istället för att gråta.

(Bilden är när jag övade mig på hur jag skulle se ut när håret är borta)


Jag har haft ganska mycket energi idag igen så jag började skura ett bord som har stått ute och tog fram två stolar som jag så omsorgsfullt packade in för någon månad sedan. När jag hade kommit igång på allvar tog jag även och skurade av halva altanen som är snorhal av alger. Jag använde ättika, diskmedel och vatten och det fungerade hur bra som helst. Jag har ju glömt att ta in trädgårdsslangen, så den fick jag användning för också. Tomten ser nu ut som gegga av allt vatten, men halva altanen är halkfri. Den andra halvan ska jag ta tag i imorgon. Efter allt detta lekte jag lite Ernst och plockade fram fårskinnsfällar och ljuslyktor. Nu har jag ett corona-säkert fikaställe hemma och jag kommer även själv att kunna sitta där ute om jag är för trött för att orka gå någon längre sträcka.


På eftermiddagen kom Maria förbi, och då kunde vi inviga mitt lilla fikaställe. Först tog vi en promenad och sedan satt vi ute och drack te, åt lussebullar och pratade om livet. Så mysigt!

Före pandemin skulle jag ju aldrig ha kommit på tanken att sitta utomhus i december, men jag tror att den trenden är här för att stanna, för det är verkligen mysigt om man lyckas hålla värmen när man sitter stilla.

Mitt under fikastunden dök ASIH upp. Jag hade alldeles glömt bort dem. Skönt det med, att jag inte har tänkt på dem på hela dagen. Fick min näst sista dos antibiotika och fick också veta att det inte växte någon skit i mitt blod, så febern var mest troligt en biverkning av cytostatikan. Frågan är vad man gör om samma grej händer vid nästa omgång? Det kunde ASIH-sköterskan inte svara på. Onödigt av mig att ens tänka på det just nu. Sköterskan tyckte för övrigt att det var finemang att jag hade gått upp i vikt. Jag var inte helt överens med henne, men en uppgång blir det givetvis om man äter gräddsås och smörstekt hela tiden, vilket är vad min kropp just nu bara vill ha. Barnen är överlyckliga, eftersom jag aldrig någonsin använder grädde i maten i vanliga fall. Helt plötsligt tycker de att precis all mat är supergod. På tal om mat, så blev det köttbullar till middag. 115 stycken närmare bestämt, så julköttbullarna är kirrade. Jag passar på när jag har energi.



64 visningar1 kommentar

Senaste inlägg

Visa alla

Ett SMS