Jag som inte kan skynda mig eller stressa längre höll på att få hjärtsnörp igår pga mitt tighta schema.
Så här såg det ut:
Kl 12.40 Strålning
Kl 13.20 Möte med kontaktsjuksköterskan
Kl 13.30 Fysioterapi
Kl 14.00 Dietist
Jag kan ju säga att det inte gick. Karolinskas område är ganska jävla stort och att springa från ena änden till den andra (här ljuger jag för jag körde bil) tog sin lilla tid. Strålningen funkade ju, men jag fick vänta en stund så jag blev försenad och då tog jag ett raskt beslut att hoppa över 13.20-mötet. Till fysioterapin kom jag tio minuter för sent och efter att ha väntat i ytterligare tio minuter bestämde jag mig för att hoppa över även den. Dietisten var på andra sidan stan kändes det som så jag blev tio minuter sen även till honom, och efter det ordnade han så att jag fick träffa sjuksköterskan ändå. Det känns som att fysioterapin egentligen hade varit det viktigaste igår, men hon skulle skicka övningarna som jag måste göra, på papper. Jag känner att jag har blivit lite stel i både käke och tunga och att det har blivit trögt att tugga, så jag måste definitivt starta med lite gymnastiska övningar. Jag hoppas innerligt att den här trögheten försvinner när jag avslutar strålningen.
Mötet med dietisten var bra och vi pratade lite om Peg vs sond i näsan. Han menade att jag inte behöver oroa mig alls, för om det blir så att jag inte kan äta som vanligt så finns det flera metoder. I värsta fall dropp. Så då ska jag väl försöka sluta att oroa mig om det. Jag frågade också om det var ok att äta sådant man kan köpa på hälsokosten för att hjälpa slemhinnorna på traven, men det fick jag inte göra, då allt sådant kan påverka strålningen eftersom doserna hos hälsokosten ofta kan vara farligt höga, så då låter jag väl bli det också.
Jag fick ett telefonsamtal från en av mina favoritkunder igår. Hon hade fått höra att jag var sjukskriven och ville höra av sig. Så gulligt! Det visade sig att även hon var sjukskriven pga att hon nyligen har fått veta att hon har lungcancer. Vi hade ett riktigt fint samtal. Det är så skönt att prata med människor som går igenom eller som har gått igenom en cancerbehandling. De vet på djupet vad det är man går igenom och förstår alla dessa berg-och-dalbanekänslor som kommer över en med jämna mellanrum.
Jag mår fortfarande illa som en liten gnu, men ibland undrar jag om inte dessa vansinniga mängder med kortison och andra tabletter kanske också får mig att må illa. Jaja, jag får väl lära mig att leva med detta också.
Smaken har förändrats ännu mer och det finns egentligen ingenting som smakar gott just nu. Jag får tvinga i mig allt. Jag kan bli sugen på en massa saker (just nu en fräsch sallad med vinäger på) men när jag sedan ska äta det så smakar det fel och då tappar jag glädjen och lusten med att äta.
Idag när jag skulle åka till min strålning så ville inte kroppen åka dit. Jag kände ett sådant starkt motstånd då jag ju vet att jag blir sämre för varje gång. Jag får försöka lämna själen hemma och bara låta kroppen sticka dit. Det ska i alla fall bli väldigt skönt med två dagars ledighet därifrån.
Idag fick jag också frågan från ASIH om jag vill ha coronavaccin. Det vill jag ju såklart. Bara tanken på att jag ska kunna gå och handla igen, ta en fika på stan eller se en utställning och kanske kunna träffa en och annan vän på andra sätt än utomhus känns som en enda lång dröm. Däremot måste jag kolla med onkologen om vaccinet tar nu då jag får cellgifter. Cellgifterna tar ju kål på allt och vaccinet kan bli verkningslöst har jag förstått. MEN jag håller tummarna för att det funkar, och då kommer jag att få det inom ett par veckor om allt går som det ska. Mina barn kommer inte att vaccineras då de är under 18 år. Så dumt tycker jag.
Idag var min mamma och pappa här och mamma städade huset åt mig. Jag har inte haft kraft på senaste tiden även om planen varje dag har varit att ta tag i något litet i alla fall. Nu sitter jag här i ett dammfritt rengjort hus och det är underbart!!!! Dessutom städar min mamma mycket bättre än vad jag själv gör, så det är extra härligt. Tack mamma!!!
Fredagsmyset för mig ikväll blir min nya tulpanbukett som kom som blommogram igår!
Krispiga gnissliga tulpaner i januari, jag älskar det.
Fem veckor kvar!