Målsättningen för dagen var att tvätta håret vilket jag lyckades göra utan större problem när jag kom på att jag ju kunde stå och hänga över badkarskanten istället för att ta min egen dusch här nere. Det lär ju inte bli så många hårtvättar till framöver heller, för snart rasar nog håret av. Jag stod och tittade mig i spegeln en stund och övervägde om jag skulle fixa till mig, men jag kom fram till att det inte var någon bra idé då alla stylingprodukter luktar så mycket (i vanliga fall gott, just nu apa). Så idag ser jag ut som en kvast i huvudet.
Igår skrev jag om hur jag inte behöver smärtstillande längre men herregud vad jag lyckades göra illa mig själv för en stund sedan. Jag har en tub av gasbinda över picclinen och när jag skulle rätta till den tappade jag greppet och slog mig själv över näsan så att blodet började spruta. Med tanke på att min näsa är så öm att det smärtar om jag så bara sveper med en puderborste över den, kan ni kanske förstå hur detta kändes. Jag grät som en tvååring och stod och flämtade och skrek.
När jag läser på om biverkningar och så står det inget om att man blir fumlig, men jag tycker att jag är värre än vanligt.
En vän kom över med en amaryllis och ett 1000-bitars pussel. Fint med små avbrott i tristessen. Orkar ju inte riktigt ta mig för något, men är ändå grymt uttråkad på att sitta och glo på sociala medier och annat onödigt.
Har försökt städa upp lite här också. Gno i köket, vila, skura toan, vila, dammsuga, SOVA.
I övrigt mår jag ungefär som igår. Mår illa om jag inte äter och mår illa om jag äter. Är supertörstig hela tiden men har svårt att dricka eftersom allt smakar fan. Är sugen på Indisk mat, var jag nu ska hitta det. Smärtan i bröstet är inte lika skarp som tidigare, men har inte heller gått över. Ser fram emot att bli bortkopplad från cytostatikan imorgon efter kl 16.