Mer än halvvägs nu

Sju behandlingsveckor till ända, sex kvar. Känns fint!

Kommande veckor blir som ett halvtidsjobb med alla behandlingar, logopeder, fysioterapeuter, dietister osv osv. Nästa vecka ska jag tydligen gå på träning för käken i en mindre grupp. Ser fram emot att blogga om det. Tänker att det kan bli helt absurt.

Har mått väldigt illa idag och ansiktet har kokat emellanåt. Illamåendet är väl cellgifternas fel och kokandet är kortisonet. Hoppas att det går ur kroppen snart, så att jag tappar plufsigheten i ansiktet och något kilo.

Idag frågade jag den manliga sjuksköterskan om han kunde rekommendera någon kräm till ansiktet som funkar bra för strålningsskador. Han menade att jag skulle köpa en oparfymerad hudlotion. Tror att jag frågar någon annan. Mitt 51-, snart 52-åriga face kan INTE smörjas in med hudlotion. Och på tal om det, när jag är klar med allt detta ska jag boka en ansiktsbehandling. Har inte kunnat göra det på ganska lång tid pga smärtorna i näsan, men snart så!

Och på tal om det, så insåg jag idag att många av mina besvär helt har upphört. Min konstant rinnande näsa har slutat rinna och mina konstanta nysningar har nästintill upphört. Från att ha snutit mig kanske 50-60 gånger om dagen och nyst minst 10 gånger om dagen så snyter jag mig knappt alls. Ibland får jag fortfarande nysattacker, men kanske inte mer än två gånger i veckan. Från att ha ätit 8 Alvedon om dagen, äter jag nu inga och antiinflammatoriska tabletter har jag också helt slutat med, vilket jag åt tre om dagen när det var som värst. Jag vaknar inte på natten av smärtorna i näsan heller och min näsa har blivit mindre och är inte alls lika öm längre. Det är ju otroligt att allt detta har ändrats på så kort tid när jag har haft besvären i så många år.

Jag fick en dikt av Mary Sumner skickad till mig för ett tag sedan och jag blev så berörd av den.

”Tell me, what is it you plan to do with your one wild an precious life?

I plan to live an adventurous, inquisitive life so that reminiscing brings a lively sparkle to my eyes, a knowing smile to my face, and a satisfied warmth to my heart.”

Så ska mitt liv ska levas…