• Marina

No more cyto!!!! Yeeeey!!!

Idag har jag nått ännu en milstolpe genom att jag fick min sista cytostatikabehandling. Yeeey!!!!! Jag fick dessutom min favoritsköterska Jolanta idag. Hon som pekar med hela armen men som också kommer med tips och råd på löpande band. Idag sa hon att jag skulle lägga tepåsar av kamomillte på mina irriterade ögon. Det ska jag givetvis testa. Hon tyckte också att jag skulle skaffa Aloe Vera-spray för ansiktet, så lika bra att göra som hon sa. Jag hade med mig en chokladask till henne och hon blev glad över den. Hon sa att hon hoppades att hon aldrig mer skulle få se mig. Det hoppas jag med. Eller i alla fall inte på KS.


Jag har mått ganska bra idag, vilket mest troligt beror på att jag är dopad på mina 32 kortisontabletter och lite andra piller. Jag har passat på att tvätta lite då jag faktiskt hade ork till det och för att jag idag använde mitt sista par strumpor.

Jag har suttit stilla alldeles för länge, och jag märkte det väldigt tydligt när jag gick upp och ner i trappan hemma. Benen är svaga, men det kommer en tid framöver då jag ska träna upp mig till normalt igen. Jag har ju gått ner tre kilo den senaste veckan, så inte konstigt om även musklerna försvinner.


Jag har haft bekymmer med PEG:en som geggar och är superäcklig. En sköterska igår sa att det nog är blod blandat med maginnehåll som sipprar ut. Då höll jag på att avlida av äckelkänslor. Efter att jag har tryckt i mig näringsdryck så har jag fått så ont i magen att jag enbart har kunnat sova på rygg utan att röra mig på hela natten. När jag tog upp det med sköterskan så frågade hon vad jag tog för smärtstillande varpå jag svarade ”smärtstillande???”. Hon sa att de allra flesta brukade ta Alvedon eller morfin under den första veckan efter operationen. Jag har inte ens tänkt tanken på smärtstillande. Såklart borde jag ju ha gjort det…..jag är visst inte utbildad läkare än, trots allt. Nåväl, idag har jag inte haft lika ont så jag hoppas att det går åt rätt håll nu.


Jag träffade onkologen igår igen (ännu en ny) och henne fick jag förtroende för. När hon tittade mig i halsen så pratade hon med mig som till ett barn. Hon sa att jag var så oerhört duktig som lät henne hålla på med sin pinne mot tungan och när hon sa det strök hon mig samtidigt över kinden. Jag har ju lite ont i halsen av stålningen, men inte värre än att jag kan klara av det utan smekningar över kinden. Hon tyckte att jag skulle använda kortisonsalva i ansiktet på kvällarna och jag beställde hem den som hon skrev ut. Det första som står i instruktionerna är att man INTE ska använda den i ansiktet.


Sitter just nu och väntar på att ASIH ska komma hit och sätta näringsdropp genom min PICC-line över natten. Jag får inte i mig tillräckligt tycker dietisten som nu har skickat hit ”containers” (som hon säger) som jag ska fylla med vatten och näringsdryck och koppla till min PEG som ett dropp. För att få i sig 500 ml ska den droppa på i fem timmar och hon tycker att jag ska ha i mig tre sådana om dagen. 15 timmar med dropp, är för mig inte rimligt så på något sätt måste jag försöka få i mig mera kalorier den vanliga vägen istället. Det är en märklig känsla det där, att jag nu sitter och försöker tänka ut hur varje måltid ska maxas med kalorier. Gröten gjorde jag t ex i morse på mjölk i stället för vatten och så blandade jag i en tesked kokosolja och igår åkte jag förbi en restaurang som gör fet lunchmat varje dag. Det är ju precis tvärtemot hur jag brukar jobba annars. Jag längtar efter smaken av frukt (kan inte äta frukt alls just nu) och kommer väl att utveckla skörbjugg innan detta är över.


Men var har ASIH tagit vägen.....måste ju gå och lägga mig.

Ringde dem nu och de kunde inte säga när de skulle komma.....de skulle ha varit här kl 22 och nu är kl 23.15. Gäääääääääääääsp!!!!!!


Idag fick jag förresten ännu en vacker blombukett till dörren. Det var från jobbet, där det stod att de saknade mig och ville att jag skulle komma tillbaka snart. Blev glad och det värmde gott.




120 visningar3 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Ett SMS