top of page
  • Skribentens bildMarina

NU ÄR JAG FÄRDIGBEHANDLAD!!!!!

När jag vaknade i morse mådde jag pyton och inte ens tanken på att det idag var min sista strålningsdag kunde få det att vända. När jag såg mig själv i badrumsspegeln så hade jag blött näsblod under natten utan att vakna. Hur är det ens möjligt?

Jag försökte äta havregrynsgröt i vanlig ordning, men fick bara ner en halv portion och när det var dags för lunch hann jag inte ens svälja en tugga innan det tog stopp och jag fick rusa in på toaletten och kräkas. Efter det var det dags att åka in till KS och den sista strålningen.

När jag var klar, frågade jag om de skulle ha tungkompressorn eller om jag kunde slänga den. Det var en skön känsla att kasta den hårt ner i papperskorgen. Sköterskan frågade om jag ville ha min mask med mig hem och jag svarade:

-NEJ jag vill aldrig mera se den!

Jag hade tänkt be dem ta ett kort på mig när jag låg fastspänd i maskinen, men ångrade mig sedan. Jag vill inte se hur det har sett ut eftersom det är så förknippat med ångest.

När jag var klar pratade den gulliga sköterskan med mig och undrade om jag hade några frågor eller om jag ville ha ett sista möte med sköterskan som är proffs på krämer, men jag avstod det sistnämnda. Det är ju bara att smörja smörja smörja nu så att jag får ordning på min brännande hud. Jag hade en fråga dock, som hon inte kunde svara på:

-Hur har man kommit fram till att det ska vara just 34 strålbehandlingar?

När jag kom hem stod min syster Madelen utanför och väntade med en heliumfylld ballong i form av ett hjärta, en flaska bubbelibång (som min mor brukar kalla det) och ett paket. Hon hade kört från Nynäshamn för att ”fira” slutet på min behandling. Så fint (att jag nu fäller en tår för det en gång till).

Hon åkte sedan och slängde mina kartonger och metallburkar och så köpte hon såjord till mina kommande sådder.

Efter det dök Rickard och Sebastian upp med ett knippe tulpaner för att även de fira att min behandling nu är över. Som extrabonus hängde de min tvätt innan de stack iväg igen.

Någon timme senare fick jag ett meddelande om att en vän, Kerstin, var på väg hit med bud och även hon hade köpt en vacker tulpanbukett. När jag öppnade dörren för henne smet katten ut som ett spjut och han sprang givetvis över till grannarna och kröp in under deras bil. Jag, som var kopplad till dropp, kunde inte gå ut och försöka få fatt i honom så Kerstin, som även hade med sig en liten hund, fick stoppa in hunden i min bil och sedan försöka få fatt i katten. Det gick sådär….vilket är helt förståeligt eftersom han vet exakt hur han ska göra för att man inte ska få tag på honom.

Till slut kopplade jag loss mig själv från droppet och gick ut och hjälpte henne. Värsta dramat! Hahaha.


Har försökt att äta lite pasta med tomatsås och fetaost ikväll, men det gick inte så idag har jag alltså totalt ätit en halv portion havregrynsgröt och kanske fyra pastabitar. Inte mycket att hurra för och jag har bara fått i mig en näringsdryck. Jag hoppas att det går bättre imorgon! Och om inte, måste jag försöka få i mig fyra näringsdrycker vilket är i det närmaste omöjligt. MEN imorgon behöver jag inte passa någon tid på KS vilket känns helt underbart.

174 visningar8 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den 19e april var jag på återbesök hos onkologen. Jag fick träffa en ny läkare vilket jag inte gillar. Det var inget fel på henne, men jag vill ha kontinuiteten med min "vanliga" läkare. Nåväl, jag sk

På torsdag är det två år sedan jag fick min sista stålbehandling. Två år sedan jag var färdigbehandlad för min stora tumör i näsan. TVÅ ÅR! Jag kan knappt förstå det själv, att det har gått så lång ti

Inlägg: Blog2_Post
bottom of page