Efter att jag hade postat mitt senaste inlägg tilltog smärtan i skelettet så till den grad att det kändes som om jag hade födslovärkar. Jag vankade av och an på golvet och visste till slut inte vad jag skulle göra av mig själv. Julia försökte hjälpa mig genom att göra en flaska med varmt vatten som jag höll mot det onda, men det hjälpte inte alls. Till slut ringde jag i panik till ASIH och frågade om jag inte kunde ta Alvedon trots allt, vilket de sa ja till. Lättnaden när smärtan klingade av efter en dryg timme och jag kunde gå och lägga mig, var ljuvlig. Att sedan ta fram den sista sprutan och trycka in den i magen på mig själv igår tog verkligen emot, men jag laddade med två värktabletter igen så jag kände inte av den.
Gårdagen gick åt till att förbereda middagen och mig själv, lite i taget eftersom krafterna räcker bättre då. Båda barnen var iväg en stund på dagen och det var skönt att vara helt ensam i ett par timmar. Jag var väldigt gråtmild hela dagen. Vet inte riktigt varför, men det kändes jobbigt att det var just nyårsafton av någon anledning. En glad kväll då det ju brukar vara fest, Champagne och välplanerade menyer med vänner och inte kämpande för att få ihop det lilla enkla som jag hade planerat. Jag saknade verkligen att få vara med mina vänner igår.
Nåväl, vi fick en mysig kväll jag och barnen. Vi pratade om året som hade varit och försökte hitta ”russinen” ur 2020. Lite positiva saker hittade vi trots allt.
Sebastian var för övrigt supernöjd med sin chips- och dip-förrätt och hummern var också fin även om jag tyvärr inte kände den rätta smaken.
Efter middagen spelade vi Nintendo switch alla tre och det var skoj, men jag var riktigt usel.
Tolvslaget kom och vi var ute och kikade på fyrverkerierna som var överdådiga i vårt grannskap. Som att folk har satsat hela sitt liv i raketer just i år. Fint var det.
1 januari idag och i vanliga fall brukar jag ha en viss förväntan på det nya året och tycka att det är härligt att ha ett helt nytt och fräscht år framför mig. Idag känner jag inte alls så. Jag tänker att mitt årsskifte kommer att komma mycket senare i år. I mars kanske då jag förhoppningsvis är klar med min cancerbehandling och även har fått Covid-vaccin.
ASIH kom hit på förmiddagen och la om min Piccline. Hon sa att hon hade sett att det nu fanns ett inplanerat datum för att sätta in en peg på min mage. Usch, usch usch!!!! Vad jag förstår gör man det genom gastroskopi. När jag är klar med allt det här kommer jag och min stackars kropp att vara så härdad av allt jag utsätts för.
Planen idag var att gå ut och gå i dagsljus, men nu är kl 19.45 och jag har fortfarande inte kommit ut. Jag får helt enkelt gå två gånger imorgon istället.