Piccline & Cytostatika

Idag var det alltså dags. Sov kanske sammanlagt i tre timmar i natt pga att jag strulade med kortisontabletterna. Jag missade tiden för den andra dosen också, med två timmar så vid tvåtiden i natt var jag så speedad att jag på allvar funderade på att gå ut och springa. JAG springa - ett skämt. Medicinerna fuckar upp huvudet minst sagt.

Nåväl jag var pigg i morse trots allt och blev hämtad av Rickard

kl 7.15. Är så tacksam över att han gör detta för mig trots att vi är skilda och jag var oerhört glad över att slippa färdtjänst just idag.

Jag var speedad på nya kortisontabletter när jag klev ur bilen och begav mig till KS för att operera in en piccline i överarmen. Tråden från den är 35 cm lång och går ner i en artär precis ovanför hjärtat. Allt var fixat på 25 minuter av trevliga och proffsiga människor. ALLA jag träffar är väldigt trevliga och behagliga. Underbara människor som har valt ett yrke som ju ändå måste vara tufft. Att hantera alla dessa människor, en del ledsna (jag) vars tårar sipprar ut i de mest märkliga situationer en del väldigt krävande osv osv.

Efter piccline gick jag vidare till nästa byggnad för att först bli vägd och sedan fick jag en säng att husera i. Fem stora påsar med innehåll av två olika typer av cytostatika men även några med bara koksalt. Sju timmars dropp väntade.

När den första giftpåsen kopplades på försökte jag slappna av så mycket jag kunde och såg för mitt inre hur dropparna som rann igenom mina vener tog sig upp till tumören och började förgöra den. Jag orkade inte ligga så avslappnad i flera timmar, men en stund i alla fall. En av påsarnas innehåll kunde tydligen ge kraftiga allergiska besvär och när den kopplades på satt en sköterska vid mig i ca 20 minuter och höll koll på min ansiktsfärg och så tog hon blodtrycket på mig vid tre tillfällen. Blodtrycket var exemplariskt och jag blev stolt över att min kropp skötte sig som den skulle. Just den här påsens innehåll kan också få naglarna att bli riktigt dåliga och för att minska risken för det fick jag ha kylhandskar på händerna och fötterna. Jag som är så himla frusen jämt, men det var bara att härda ut. Bad om en filt och ett täcke till dock.

Resten av tiden ägnade jag åt att äta lite medhavda mackor och yoghurt, Netflix, musik som fick mig att gråta (den där Lasse Winnerbäck som jag precis har upptäckt har några textrader som jag nästan inte klarar av att höra).

Mot slutet av de sju timmarna kändes mina ögon superkonstiga. Som att jag hade gråtit i ett dygn. Kanske någon slags allergisk reaktion.

Innan hemgång kopplades ännu en cytostatika till picclinen och så fick jag en liten magväska som jag ska bära omkring på till lördag eftermiddag. Den ska droppa på dygnet runt och hålla mig sällskap om nätterna. Sedan fick jag väga mig igen och då vägde jag drygt tre kilo mer än när jag kom in. Det var tydligen inte så bra, så jag fick med mig en urindrivande tablett.

Helen stod och väntade på mig när jag var klar och körde hem mig. Alla dessa fantastiska människor återigen, som bara ställer upp och GÖR saker för mig vare sig jag vill eller inte. Jag måste bara lära mig att ta emot det, duktig flicka som jag är och ska klara av allt själv. Det här är en bra övning för mig för jag kommer inte att klara av allt själv den här gången.

Väl hemma, blev ögonen aningen värre och mitt ansikte började koka. Jag såg ut som en liten röd köttbulle. Jag tänker att det kanske är all vätska som har tagit sig upp i huvudet, och i så fall är det ju på rätt plats. Det känns bättre precis just nu i alla fall.

Just nu hoppas jag också att jag ska slippa att må illa. Sköterskan frågade om jag hade mått mycket illa under mina graviditeter för att man har sett att det ofta blir ungefär lika när man får cytostatika. Jag minns att jag mådde illa, men att det gick att hävas om jag hela tiden åt. Hoppas att jag slipper konstant tuggande, men hellre tuggande än illamående.

Just nu är jag helt slut. Jag har varit så rädd för den här dagen, men ändå längtat till att få komma igång. Första dagen av minst tre månaders behandling är avklarad och jag klarade det bra.