Mycket har hänt sedan jag skrev senast, men jag har ändå inte kommit mig för att uppdatera här.
Den 15 juni gjorde jag min magnetröntgen med kontrastvätska och allt. Jag låg väl i den där klickande och låtande maskinen i en halvtimme ungefär och som vanligt funderade jag på alla dem som tycker att det är obehagligt att ligga där. Jag somnar ju nästan trots alla höga ljud. Dagarna innan hade jag dock inte lika lätt att sova eftersom jag hela tiden tänkte på vad det skulle bli för resultat och hur jag skulle orka ännu ett negativt besked och ännu mera behandlingar.
Samma dag som jag röntgades tog jag också bort min PEG. Jag trodde att det skulle vara en enkel grej och att jag sedan med glada hopsasteg skulle ta mig hemåt igen. FEL tänkt av mig! Det gjorde så förbannat ont att jag skrek till när de drog ut allt ur magen. Jag fick lite Xylocain runt själva hålet i magen innan, men de hade ju lika gärna kunnat pensla på vatten. Xylocain är ett skämt när det kommer till bedövning.
Dagarna efter hade jag återigen svårt att ta mig ur sängen och använda magmusklerna då det gjorde ont i magen, men nu, tre veckor senare, är det läkt och nu ser det ut som att jag har två navlar. De kunde väl ha sytt ihop det tänker jag, så att jag inte skulle se så konstig ut, men näe, det skulle bara läka ihop av sig själv, och eftersom jag har haft den där slangen i magen i fyra månader så är det nu en djup grop/ett hål kvar.
Dagarna gick och jag hörde inget från sjukhuset om mina röntgensvar och trots att jag hade bestämt mig för att låta bli, gick jag hela tiden in på 1177 för att se om de hade skrivit något.
Jag slutade att andas när jag hittade det här den 22 juni:
”MR skallbas/hals visar regress av tumören eller att tumören inte laddar någon kontrast som tecken på behandlingseffekt.”
Min första tanke var att ”regress” betydde tvärt emot vad det betyder och jag blev alldeles iskall inombords….men när det sakta sjönk att det betyder ”tillbakagång” blev jag så lättad att jag inte kunde sluta gråta. Det var som att hela mitt inre öppnade sig på vid gavel och alla tunga tankar och känslor bara ångade bort. Jag tror att jag blev fem kilo lättare. Alla mina biverkningar har varit något lättare att bära efter det här beskedet och jag känner mig väldigt mycket gladare. T o m orken har förbättrats avsevärt.
Efter någon dag ringde läkaren upp mig och förtydligade det hela. Han sa att tumören är borta men att det finns kvar lite rester som inte är aktiva och som man tror och hoppas att kroppen själv ska kunna rensa bort. Han sa att det fortfarande är svullet av strålningen och att mina smärtor i ansiktet beror på att det har blivit skador i vävnaden runt omkring där man har strålat. Förhoppningsvis går även det över så småningom, men om det inte gör det kan jag leva med det eftersom det inte alls är på samma nivå som förra sommaren då jag åt åtta Alvedon och tre antiinflammatoriska tabletter om dagen.
För att fira detta positiva besked och för att få lite ombyte i vardagen tog jag med mig barnen och åkte ner till pittoreska Vadstena och Motala. Vi besökte Vadstena slott och min son lärde mig mer om Gustav Vasa som har byggt slottet. Vi mötte upp min fd kollega Susanne i Motala, som visade oss den ena vackra platsen efter den andra och jag blev sugen på att köpa mig ett litet hus där. Dagen efter badade vi (nåja….inte jag kanske eftersom det inte var 28 grader i Vättern) och brände oss sönder och samman i solen och på eftermiddagen åkte vi hem igen. En precis lagom utflykt för mig och att köra bil i några timmar funkade bra. Det var så mysigt att göra något roligt och upplyftande tillsammans med barnen efter den här långa misären här hemma där jag ju knappt har orkat fixa middag. Vi behövde det.
Nästa mål är att vi ska ta oss till Finland och vår paradisö i skärgården. Jag hoppas att vi ska få till det snart.
Jag är sjukskriven tom den sista augusti och sedan hoppas jag att jag ska vara så pass återställd att jag orkar börja jobba så smått igen. Jag blev lättad när sjukskrivningen förlängdes, så att jag slipper oroa mig för hur jag ska orka. Har i och för sig inte fått det godkänt av Försäkringskassan än, men jag hoppas att det går igenom.