top of page
  • Skribentens bildMarina

Röntgendag två.


Vaknade av att radion gick igång kl 7 i morse och var ledsen redan när jag vaknade. Kunde inte sluta gråta nu igen. Det måste bara få vara så ibland. Jag vill ju inte vara i den här jävla cancersjukdomen. Jag vill inte vara rädd, men det är jag. Jag känner mig rädd för strålningen som ska komma och hur jag kommer att må av den. Kommer jag att bli frisk?

Jag åt en lätt frukost idag, återigen rädd för att drabbas av magkramper, men det gick bra. Jag hade ytterligare lite mera kraft i kroppen mot igår, så idag orkade jag också bry mig om vad jag satte på mig för kläder. Helt oviktigt egentligen, men det är ändå en stor grej för mig. Jag tog min egen bil till sjukhuset. Jag älskar min bil. Älskar att kunna ta den närhelst jag vill och att sitta där helt skyddad från alla covid-virusar och lyssna på radio. Att den alltid står där redo och väntar på mig. Att jag tog körkort för en evighet sedan är fortfarande en av de bästa grejer jag har gjort för mig själv.


Dagens röntgen gick snabbare, och även idag fick jag kontrastvätska insprutat i armen. Det måste ha varit någon annan sort, för idag kände jag den så tydligt. Först blev det helt varmt i bröstet och sedan kände jag hur vätskan spred sig i kroppen för att till slut ge mig en känsla av att jag kissade på mig. Sköterskan hade talat om att det kunde kännas så, så jag kände mig hyfsat lugn ändå.

Den här gången har jag bestämt mig för att inte gå in på 1177 och kolla resultatet av röntgen innan jag har pratat med läkaren. Vill inte veta på förhand om saker och ting inte har gått som förväntat.


Upptäckte idag att min syn har blivit sämre på vänster öga. Det är så irriterande eftersom jag köpte nya glasögon för en hel förmögenhet i augusti. Jag tycker att jag hör sämre också, på mitt vänstra öra. Jag ska ringa till min kontaktsjuksköterska och ta upp det med henne, eftersom båda grejerna kan vara en biverkning av cytostatikan.

Efter sjukhuset åkte jag till återvinningen och ställde mig i kö eftersom den inte hade öppnat. Jag hade allt julppaper och en megastor kartong, som har stått i hallen och irriterat mig sedan julafton, att slänga. Skönt att få det gjort, men orkade nästan inte bära kartongen, som förvisso var stor, men inte så stor. Hatar att inte känna mig på topp.


Idag är jag sugen på sushi….eller faktiskt ännu mer Ramen. Det får bli sushi till lunch. Förhoppningsvis kommer det att smaka bättre nu då jag känner att smakerna är på väg tillbaka igen. Jag hoppas att de är tillbaka med full kraft på nyårsafton då jag har planerat en enkel trerätters för mig och barnen. Jag och Julia ska äta hummer och Sebastian som inte gillar skaldjur fick välja förrätt själv. Han valde chips med dip. Haha, tycker att det är ett så kul val, men är det det han vill ha, ska han få det. Sedan blir det Biff Rydberg och till efterrätt ska Julia göra Peach Melba. Enkla grejer som vi alla gillar och som inte tar för lång tid att göra.


80 visningar3 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Mitt senaste läkarbesök

Den 19e april var jag på återbesök hos onkologen. Jag fick träffa en ny läkare vilket jag inte gillar. Det var inget fel på henne, men jag vill ha kontinuiteten med min "vanliga" läkare. Nåväl, jag sk

Operation av tårkanalerna

På torsdag är det två år sedan jag fick min sista stålbehandling. Två år sedan jag var färdigbehandlad för min stora tumör i näsan. TVÅ ÅR! Jag kan knappt förstå det själv, att det har gått så lång ti

Inlägg: Blog2_Post
bottom of page