Orkade inte skriva igår då jag hade sådan frossa och sedan feber. Tydligen en väldigt vanlig biverkning men ändå inte helt bra. Hade ganska tät kontakt med ASIH och jag känner mig som en besvärlig människa som ens ringer. Något jag måste försöka komma över. De är ju till för mig. Vid halvtvå kom de och tog blodprover, covidtest och gav mig antibiotika i droppform. Killen från ASIH försökte skoja om att han precis skulle ta sig en kopp te och titta på en film när jag ringde och sa att febern hade ökat igen, som att han skällde på mig på skämt. Fel grej att göra med mig som ju får dåligt samvete direkt.
Min puls ligger kring 100 hela tiden, även det vanligt om man har feber eller en infektion. Tydligen. Igår kunde det ju också bero på att jag blev stressad och rädd över att febern inte gick ner trots Alvedon. Ibland känner jag mig så ensam i allt detta. Att gå igenom en cancerbehandling borde man inte behöva göra om man inte bor tillsammans med någon som kan kolla till en hela tiden. MEN jag klarar det med. Jag klarar allt! Dessutom hade jag direktkontakt med Helen via SMS ända tills ASIH lämnade här vid två- halvtre, vilket kändes tryggt. Jag kallar henne doktor Olofsson, eftersom hon har så mycket bra kunskaper och kommer med så bra tips och råd om vad jag ska dricka och äta. Hon sa t ex att jag skulle ta en Resorb, något som fick det att vända sig i magen på mig. Men om Dr O säger att jag ska göra det, då provar jag. Med mina skeva smaker så var Resorb supergott. Kände inte smaken av salt alls, utan det kändes bara friskt och fräscht. Hon har också fått mig att köpa sugisar som också funkar väldigt bra då jag är helt knastertorr i munnen.
När jag vaknade i förmiddags så fick jag bestämma mig för vad jag skulle använda min energi till. Jag valde mellan att duscha eller att laga middag och det fick bli det senare. Att orka med båda finns inte på kartan just nu.
Det blev en italiensk pastagratäng till sonens förtjusning men själv kände jag bara beska smaker. Det var mysigt att äta middag kring bordet med båda barnen idag. Vi hade bra prat och det var glatt och avslappnat. När Sebastian sedan dukade av, så sjöng han för sig själv i köket. Det gjorde mig lycklig!
Jag har blivit riktigt bra på att dra in sprutorna i magen på mig själv nu. När jag har tagit dem, så får jag först myrkrypningar i benen och sedan får jag ont i kroppen, främst i benen. Tillskottet av vita blodkroppar borde snart kicka in och kunna ta hand om den skit jag har i kroppen själv, men antibiotikan kommer jag att få varje dag i 7-10 dagar. Har nu fått låna en droppställning som står i sovrummet. Kan ju använda den till att hänga morgonrocken på den, när den inte används till annat.
Jag kämpar på med att få i mig vätska men det är så svårt. Min lilla lillasyster handlade olika drycker till mig idag, och förhoppningsvis kommer något att fungera att dricka. Just nu dricker jag äppelcider med mycket is. Det går ok.