Ett litet uppehåll i skrivandet igen och den här gången pga att jag enbart har legat i soffan och deppat och mått illa och det då inte har funnits något att skriva om.
När jag fick cellgifterna idag kom det in en 79-årig dam som skulle få sin första kur, men hon var ytterst tveksam till att ta den eftersom hon inte ville fira sin 80-årsdag utan hår och ögonfransar. Hon skulle visst fylla år den 1 april. Synd för henne att den enda som låg där tillsammans med henne var just jag som varken har hår och numera även har glesa ögonfransar och bryn. Idag såg jag att jag har stora luckor mellan fransarna. Suck, jag ser verkligen för jävlig ut med plufsigt kortison-fejs, blek, trött och utan hår – men min kropp kämpar på vilket jag är fortsättningsvis glad för. Damen förresten, bestämde sig efter en timme att hon nog skulle ta den första kuren i alla fall. Jag hoppas att hennes hår stannar kvar till hennes 80-årsdag trots allt.
När jag var och strålade mig idag så frågade sköterskan om jag har märkt att kroppen har påverkats på något vis nu när vi har kommit in en bit i behandlingen. Jag svarade att jag är så trött hela tiden att jag inte orkar göra något. Han sa då att tröttheten kan bli bättre om jag rör på mig. Han tyckte att jag skulle simma (!!!???), dansa eller ta en promenad. Simma är väl bland det värsta jag vet, och var ska jag göra det? Är inte simhallarna stängda? Nåväl, jag får väl haka på trenden med vinterbad. Hahaha. Nej, den största badkrukan som finns ska verkligen INTE börja vinterbada!!! Dessutom får jag inte bada nu när jag har picc-linen i armen. Istället för hans rekommendationer bakade jag en morotskaka. Blev inte särskilt pigg av det, men jag tänkte att vi skulle fira Sebastian som har namnsdag idag och kanske även att Joe Biden blir USAs president idag istället för galningen som har suttit på posten i fyra år.
Som sagt, inte så mycket att skriva om just nu.