Jag och barnen befinner oss just nu på Skiathos i Grekland. Det är varmt, soligt och långsamt och vågorna slår upp mot stranden precis som de ska.
Första kvällen, när vi var på väg ut för att äta middag och mina barn gick ett par meter framför mig och småpratade med varandra så drabbades jag av en enorm känsla av lycka. Lycka att få vara tillbaka på den här ön som jag älskar så mycket och har så många fina minnen ifrån, lycka över att få se enorma träd av rosa Bougainvillea blomma och de femton katterna som glor på mig när jag passerar dem, ja bara lycka över att jag fortfarande lever och får uppleva allt det här igen. Jag är så tacksam över saker som jag inte reflekterade lika mycket över innan jag blev sjuk.
Det är såklart en sorg att jag inte kan uppleva dofterna och smakerna men ändå, tacksamheten att jag lever och får fortsätta att uppleva.
Sedan senast har jag varit på KS och gjort ett lukttest som gick ut på att dofta på spritpenna-liknande doftpennor. Sammanlagt doftade jag mig igenom 112 pennor. Först höll sköterskan upp tre pennor i taget och jag fick sniffa på varje penna i två sekunder. Efter det skulle jag säga vilken penna som doftade något och om jag inte kunde säga vilken det var, så skulle jag gissa. Jag gissade hejvilt. Någon gång kunde jag förnimma något litet och då gissade jag på den. 16 gånger tre pennor gick vi igenom på det sättet. Efter det höll hon upp tre nya pennor där två av dem doftade lika och den tredje något annat. Även här gissade jag friskt och även här gjorde jag det 16 gånger. Sista omgången pennor fick jag först läsa upp olika dofter. Typ, läder, ananas, jordgubb, mint. Sedan skulle jag dofta på pennan och säga vilken av dessa fyra det var. Även denna gång kändes det ganska meningslöst men hör och häpna, jag gissade rätt på så pass många att man inte kan säga att jag har noll doft. Hjärnan registrerar doften på något sätt utan att jag egentligen känner något. Är inte det märkligt hur finurlig kroppen ändå är? Antingen det, eller så borde jag börja spela på Lotto.
Anledningen till att jag gjorde det här testet är för att mitt försäkringsbolag ville det. Jag har inte kontaktat dem än gällande det här, men förhoppningsvis får jag lite ersättning för mitt handikapp och ännu mera förhoppningsvis är det inte helt kört för mig att få lite bättre luktsinne ändå när nu min hjärna svarar lite på dofterna. Nu ska doftcellerna i näsan friska på sig lite bara.
Jag har också gjort en ny röntgen som visade sig vara bra. Ingen hörde av sig efter två veckor gällande resultatet, så till slut gick jag in på 1177, som jag har förbjudit mig att göra, och läste själv. Tur för mig att det var bra!
Fyra veckor senare träffade jag ÖNH-läkaren som tittade in i näsan med kamera och sedan sa att det såg bra ut. Verkligen bra, sa han. Jag blev glad och lättad. Varje gång tänker jag, skönt, då kan jag slappna av i tre månader till.
Jag gillar min ÖNH läkare. Han är lite äldre och det känns verkligen som att han har koll. Han är ganska rak och tar sig tid att lyssna och svara på alla mina miljoners frågor varje gång. Det enda kruxet med honom är att han är så fullbokad jämt och att jag får vänta så länge på att få mina tider hos honom.
Jag ligger just nu på en solsäng under ett parasoll och lyssnar på vågorna som rullar in. Det är ca 25 grader varmt och det blåser lite lagom. Jag känner för varje dag hur jag läker inuti, både själsligt och kroppsligt. Om jag ser tillbaka ett år och jämför hur jag mår just nu så är det en enorm skillnad men fortfarande en bit kvar. Värmen och upplevelserna här på Skiathos hjälper mig att ta ett stort kliv framåt.
Kram till er som läser vad jag skriver och en extra stor kram till er som har kommenterat mitt skrivande ❤️