Vad händer om jag inte blir av med min tumör? Kan man fortsätta att leva om den stannar kvar? Kommer den i så fall att börja växa igen när behandlingen är slut?
Jag har ju så oerhört mycket liv kvar att leva. Så mycket fler saker jag vill uppleva.
Jag vill bli kär igen, in i märgen kär, jag vill åka till Nordkap och titta på späckhuggare, jag vill bo på ett lyxigt hotell i Positano, vill bada i ett varmt hav, åka till London minst tjugo gånger till, se älvorna dansa över åkrarna på Mossala kl 4 en sommarmorgon, berusa mig på riktigt god champagne, samtala om livet med mina älskade vänner, lära mig något nytt, skratta så att tårarna rinner, se mina barn växa upp och så småningom starta sina vuxna liv. Så mycket mer. Jag är inte klar än!
Jag läser en bok just nu som heter Resan och som är skriven av Brandon Bays. Den handlar om en kvinna som menar att man kan läka sig själv genom att göra sig av med gamla traumatiska upplevelser som har satt sig i cellminnet i kroppen och som sedan växer till sjukdomar. Författaren menar att hon lyckades bli av med en tumör stor som en basketboll i livmodern genom att ta itu med sig själv. En spännande tanke samtidigt som jag kan bli stressad av att läsa sådant. Som att jag om jag bara lyckas göra rätt saker, kan bli frisk. Jag har bara läst halva boken, och tycker att det är lite spännande ändå.
Dagens hår: Efter morgonens hårtvätt tappade jag mer hår än vad jag någonsin har gjort. Två fulla hårborstar och när jag hade borstat klart var jag korthårig. Så skumt. Jämnkort hår helt plötsligt. Tog kökssaxen och klippte bort lite som hängde fel, men så gott som resten såg ut som att det var en riktig frisyr. Jag pratade med Rickard om det och han trodde att mitt ”nyare underull satt hårdare”. Underull!? Jag har över natten förvandlats till en tacka!
Rickard undrade också om det finns något man kan äta för att hjälpa de vita blodkropparna att bildas. Jag blev helt förvånad över frågan, eller snarare förvånad över att jag inte har tänkt på det själv. Jag som är så om mig och kring mig om onödiga tillsatser och ekologiska produkter och har läst mängder med böcker om antiinflammatorisk kost. Nu sitter jag här själv, och har inte ens tänkt tanken. Läste på lite snabbt och insåg att jag ändå har ätit bra saker för mig de senaste veckorna, men för att boosta lite extra gjorde jag en färskpressad juice fylld med morötter, apelsiner, kiwi och lite äpple. Glömde sellerin. Gott som tusan även med mitt skeva smaksinne, som jag tycker har blivit lite bättre idag.
Jag hoppas hoppas hoppas att mina värden ska vara bättre på måndag så att jag kan köra behandlingen enligt planerat på tisdag.
Jag var ute och gick en stund idag i solskenet. Hörde på nyheterna att vi hade haft 6 minuter sol i Stockholm idag. Hurra liksom. Man får vara glad åt det lilla. Jag försökte ta mig över ängarna här i närheten men halkade omkring med mina vita sneakers i leran. Det känns ju för dumt att jag ska behöva ta bilen runt halva Huddinge för att kunna gå min skogsrunda, men är det det som krävs, så får det väl bli så ändå. Imorgon kör jag på det.